Stenrik

Dagens Deboras Gröna i Falkenbergs Posten

Dags att ta hösten med storm! Känna sig stenrik och må gott.
Lättast gör man det genom att ge sig ut kolla in alla fina stenar
och stenbyggnationer som väntar att bli återupptäckta!
Sten är ett fantastiskt material som verkligen står pall mot tidens tand.
Det är väl inte för intet uttryck som ”hugget i sten” och ”stensäker” kommit till.
Sten har i alla tider stått för det beständiga och stabila i en föränderlig värld.
Underbart är att promenera på slingrande gångvägar i smågatsten eller få njuta en innergård omsorgsfullt lagd med vacker Hallandsgnejs. Tidlöst och elegant.
Dessutom är stenar ofta en förträfflig växtplats för lavar och mossor.
Tänk en sten med bägarlav.
I närbild påfallande likt ett sagolandskap med sina avlånga små trattar på skaft. Många av naturens under är så små att man måste komma riktigt nära för att upptäcka dem!
Vill man åstadkomma mossig patina på till exempel en ny stenmur så kan processen påskyndas med att
pensla på utspädd filmjölk.
Då blir PH-värdet lägre och mossan trivs.
Stensäkert är att sten alltid kommer att vara ett uppskattat material både ute och inne.
(Klicka på bilden för att se hur vacker bägarlaven är nära!)

Björkekullen
I Svartrå ligger naturreservatet Björkekullen.
Där finns ett torp som brukats
av fyra generationer.
Marken runt om är mycket stenrik och det har använts till sin fördel så väl praktiskt som till nöje.
Johan Andersson som bodde på gården har där byggt ett stort odlingsröse och det sägs ha varit bara för att han ville ha något att göra från 85 till 89 års ålder.
Johans barn skänkte 1991 fastigheterna till Naturvårdsverket.
En spektakulär plats med många stenbyggnationer
och vackert kulturlandskap med rik växtflora.

Vatten och sten
Längsmed Ätran finns det många härliga stenplatser.
Kraftstationen utgör ett skådespel med det brusande vattnet som emellanåt släpps på ut över de flata stenhällarna nedanför. Stenkanterna som är byggda intill forsen påvisar stenens fantastiska hållbarhet.
Nedströms finns den vackra stenvalvsbron Tullbron som byggdes i mitten av 1700-talet.
Namnet kommer sig av att man förr fick betala tull
för att komma över bron.
Ett stenkast från Tullbron står ruinerna efter Falkenbergs hus. Borgen som gav staden dess namn.
Enligt sägnen sägs en jungfru vara begravd under de nedrasade stenmassorna och med henne en skatt. Om Falkenberg någonsin är i ekonomisk knipa skall en tupp gala, jungfrun återuppstå och komma med skatten
och på så vis rädda Falkenberg.

Krönikan i sitt originalutförande återfinns på Falkenbergs Posten

Vintrig picknick

En helt underbar dag med sol, lockar till utevistelse.
Med picknickväskan fylld av smaskig matsäck
begav jag och familjen oss till Björkekullen Naturreservat.
Denna underbara plats på jorden!
Första gången jag besökte Björkekullen var i somras och jag blev då hänförd.
Stenarna, naturen och atmosfären.

Idag hade vintern hunnit före oss och glittrade på vägen, stenarna och ängarna.
Ett hemtamt knarrande under skorna gjorde sig gällande
av tusen och åter tusentals snökristaller som kramades samman i våra spår.

Picknicken dukades upp på en stenmur vilken njöt i solens värmande strålar.
Den svala vintriga luften fungerade som ett mycket effektivt kylskåp, så från denna dagen och tills våren tagit fart på allvar klassas utflyktsvädret som vinter
= medtag varm dryck:)

Mossorna stod gröna i snöpärlorna.

Bedagade hus i falurött, så rätt till den lugna naturen.

Överallt de rara stengärdesgårdarna, slingrade så långt ögat kan nå.
Nu så kala, innan omhuldade med blom och gräs och humlors surrande.

Fina dasset med det generösa hjärtat på dörren.
Månntro för nödgade samtal från väntande till sittande?

Beslag, enkla och till synes besjälade av sin rostade patina.

Smedjan stod öde och gråvacker i den tidiga vintern.

Genom gliporna skymtar en svunnen tid.
Den tid då frun på gården, Augusta, tog sin första pension
för att bygga en skorsten så deras söner skulle slippa arbeta i röken.

Om jag får för lite att göra, vid 85års ålder, så tror jag att jag också tar och bygger mig ett sådant odlingsröse som Johan Andersson gjorde på platsen.
Blott för att ha något att göra i fyra år, utan att fylla något egentligt praktiskt behov.
Men såklart blev marken rensad från mycket sten, och odlingsmöjligheterna förbättrade.
Stenarna ligger så stadiga, elegant travade.
Tur för oss som kommer efter, att vi får ta del av Johans fantastiska fantasibygge.

  

Vackra jordkällaren, av sten och med sten, ja och med mig;)
Och tallens plats.
Man blir helt enkelt spralligt lycklig
av att se naturen arbeta tillsammans med det handen skapat:)

(Skriv in Picknick i sökrutan uppe till höger för att se bilder från i somras!:)