Täck jorden, annars gör den det själv.

Vill du bespara dig rensning i trädgårdslanden så är täckning det enda alternativet där jorden står bar. I år täcker jag jorden på olika sätt.

I helgen har våra odlingsytor fixats.
Först ut var odlingen som är bakom ladugården. Där växer nu framförallt bär och rabarber som flyttades dit vid utgrävningen för huset.
Hallonen står i två rader och med tiden ska de få en annan plats men då vi fick dem till skänks i fjol och då jag vet hur goda bär de ger behövde de få komma ned i jorden.

Brunnen gödsel
I år har vi fullt upp med hus och anläggning av trädgård och mycket lite tid för odling och rensning. Jag har verkligen längtat till odlingssäsongen så i år behöver jag förenkla arbetet så mycket som går och det bästa är att täcka jorden så den slipper täcka sig själv med ogräs. Min första tanke var att lägga ensilage mellan hallonen som täckmaterial och näring men eftersom vi fått hästgödsel från en granne tänkte jag om.

Jag lade först ett tjockt lager tidningspapper i gångarna. Sedan hjälpte min yngsta till med att ösa på hästgödsel så det blev ett jämt lager. Oj så duktig hon var! Grepen var tung och värmen påtaglig men hon tyckte det var roligt.

Färsk gödsel är till en början svår för växterna att ta till sig näring från för den behöver i sig näring till starten av själva nedbrytningen. Dessutom kan den bli för stark för växterna. I regel låter man den därför ligga i en hög och, som det kallas, ”brinna” i ett till två år innan den används.
Brinna kallas det för när halmen och hästbajset bryts ned blir det väldigt varmt i en gödselstack. Den värmen kan man ta tillvara om man vill odla tidigt på vårvintern i en så kallad varmbänk. Där fungerar hästgödselns värme som ett element och värmer sådden.
Efter att gödseln fått ligga ett år kallas den för brunnen och ju längre tid som går desto finare blir den i strukturen.

Flis tar kväve
Ovanpå gödseln öste jag träflis som vi har så välsignat mycket av sedan skogen gallrades i fjol.
Träflisen har knappt påbörjat sin nedbrytning och när den nu gör det så kommer det att gå åt en hel del kväve eftersom den i sig själv inte har det. Min tanke här är att det blir ett givande och tagande av näringsämnen och eftersom allt ligger på tidningspapper som också ska brytas ned kommer allt att undan för undan brytas ned och gödseln kommer långsamt att läcka ut till hallonen, utan att riskera att bli för starkt. Ett sätt att långsamt jordförbättra.

Täcka med markduk
På andra sidan vägen, mittemot gården har jag fått låna en bit åkermark av en granne. Stycket är stort och fyllt av möjligheter med också ogräs. Efter plöjning och fräsning kommer det gräs överallt och det skulle inte ge grödorna en chans att ta sig.
Att jordfräsa är ingen fördel för jorden men efter plöjningen var grästorvorna för stora att ta i tu med så de behövde finfördelas för att jag framgent ska ha en chans att rensa bort dem mellan plantorna.
(Det går att täcka ett stycke jord så man helt slipper fräsa och gräva, som jag inte kommer att gå in på här men som kallas ”no digging garden”, men det hade jag inte möjlighet och tid att göra i år.)

Jag har nu prövat att lägga duk mellan raderna där jag ska så. Den här kallas för barkduk, är svart och av ett tygliknande material som inte rispar upp sig vid klippning. Hoppas att den kommer att ligga kvar och ge en viss hjälp mot ogräsets framfart trots att det inte är så breda bitar. 
Här ska jag odla bönor, ärtor, svartkål, lök med mera. Mums!

Obs!
Barkduk har en matt yta och används ofta under bark i planteringar. Den är hållbar och lätt att klippa i önskad storlek. Dock gör dess matta yta att ogräs som kommer ovan i från kan fästa sina rötter i duken. Det blir inget problem om du som jag bara ska täcka med den under en säsong men under bark i en plantering kan det bli lite trixigare att rensa med tiden. Därför brukar jag rekommendera att marken först rensas ogräsfri och sedan bara täcks med bark.

Dags att dela perenner

Innan sommarvärmen kommit och perennerna bara hunnit sticka upp ovanför jordytan är det dags att dela dem där så behövs eller önskas. Ett bra sätt för att förnya bestånden och tillfredställande att få fler av samma eller dela med sig av överflödet.

En gammal regel
Det finns en gammal tumregel som säger att de perenner som blommar på våren delas på hösten och de som blommar på hösten delas på våren. Det är en bra regel om man vill ha maximalt ut av sin växt vad gäller blomning.
För egen del brukar jag dela perenner när tillfälle ges oavsett vår eller höst. Då vet jag att det blir gjort. Sommartid går det också att dela och flytta perenner men då vissnar de lätt ned eftersom rötterna störs så växten inte kan kompensera vätskeförlusten. Rötterna brukar dock överleva i jorden och växten grönskar igen, om inte annat så till nästa vår.

Perenner
Med perenner menas växter som vissnar ned på hösten och kommer tillbaka på våren. Vissa blir förvedade i stammarna men de flesta är örtartade. Perenner kan växa på samma plats i många år och är därmed både en arbets- och pengabesparande investering. De flesta sorter mår bra av att ibland grävas om, delas och på så vis förnyas. Vissa arter, som exempelvis strandiris växer utåt så det blir tomt i mitten efter några år. Det blir då nödvändigt att göra en insats för att få dem täta och fina igen.
Pioner vill växa på samma plats i många år utan att bli störda för att blomma ymnigt. Mår en pion dåligt efter omplantering kan det bero på att den planterats för djupt.
Många perenner, som exempelvis stjärnflocka, höstanemon, julros och akleja, frösår sig så det finns små plantbebisar här och var nu på våren. Håll utkik och ta tillvara dem innan du börjar gräva i rabatterna.


Hostans toppiga skott är ätbara. Ta bort de yttersta fjällen och stek dem i smör med salt och vitpeppar. En delikatess!


Hostor har hårda och kompakta rotsystem. Dela dem lättast med en vass spade med rak kant. Jag tycker det går lättast med spaden vänd mot mig, som på bilden.

Dela dina perenner så här!
•Gräv upp perennerna, försök att få med så mycket rötter som möjligt, och dela dem till mindre bitar med en vass spade. En fintandad såg kan också fungera men blir otjänlig till annat efter kontakt med jord och stenar. (För att kunna delas så här måste perennen ha flera stammar från jorden.)
•Varje planta behöver få med sig en bit av rotsystemet. Rötterna skadas alltid vid en sådan här åtgärd och vissa blir till och med kluvna men det brukar vara något problem.
•Jordförbättra gärna rabatten med kompost eller brunnen kogödsel innan återplanteringen.
•Plantera de delade plantorna i samma djup som de växt innan.
•Tryck till jorden lite lätt runt om och se efter dem med vatten så de inte torkar ut innan de hunnit etablera sig.

Tips!
I Falkenberg anordnar trädgårdsföreningen Uppsticklingarna varje vår och höst en växtmarknad.
Lördag den 12 maj är det dags kl 09:00-13:00 på ICA-Kvantums parkering.

Så prydnadsgräs!

Gör som jag, så prydnadsgräs! Inte alls så svårt som jag har trott och tänk så fint det kommer att bli med dem i trädgården!

I år har jag för första gången prövat på att så några olika prydnadsgräs.
Jag hade förväntat mig att de kanske skulle vara svårflirtade men har nu fått en glad överraskning när två av tre sorter har tittat upp!
Fröerna är köpta hos Örtagårdens Plantskola dit länkar med bilder av gräsen går.
Där finns också andra sorters fröer och deras specialitet är chilifröer och de har helt underbara beskrivningar till varje sort!
Först ut var guldskäggsgräs, Sorghastrum nutans som kan bli uppemot 90cm med ax. Gräset skimrar i brons och ser ut att bli riktigt läckert!

Så smått börjar också Miscanthus sinensis att gro, glansmiskantus. Underbart gräs som blir knappt två meter med rosarött skimrande vippor. 
Sådden av hängstarr, Carex pedula syns det dock inget av ännu så jag vänarlängtar.
Gräs skiljer sig från andra växter för de har bara ett hjärtblad. Så tunna tunna men växer på sig ganska fort nu.


Jag sådde gräsen för ett par veckor sedan i små såkrukor av plast.
Två tredjedelar fyllde jag med planteringsjord och en tredjedel med såjord.
Sedan strödde jag ut de pyttesmå fröna över utan och siktade, med en hushållssil, ett tunt lager såjord över fröna. (Läs mer om det här!)
Krukorna satte jag i ett tråg och vattnade dem underifrån.

Ytan håller jag fuktig med en vanlig stänkflaska. Mycket användbar!
Odla dekorationsgräs du med! Börjar du nu kommer de igång lite senare men det gör inget i det långa loppet.

Pelargoner på tillväxt

Pelargonerna frodas och de små skotten växer på sig fint. Nu behövs gödselvattning hela säsongen så de orkar blomma fint och vara frodigt gröna.

Nu har det gått ett tag sedan mina Mårbackapelargoner blev nedklippta och de har vuxit på sig fint och är knubbiga och frodiga. De är redo för en ny säsong med en mängd blommor i gammelrosa, perfekta mormorsväxter i ett burspråk, tycker jag. Så fort ombyggnaden och fönsterbrädor i färdiga i burspråket ska de få flytta dit men än så länge får det stå i odlingsrummet i ladugården.
Pelargoner är enkla att sköta om de får regelbunden vattning och näring när nu säsongen startar och de trivs i ljust fönster också utomhus på sommaren.
I den krukstorlek som mina pelargoner står i behöver de vatten varje dag när ljuset ökar, annars svarar de snabbt med gula blad.
Jag brukar gödsla mina krukväxter med flytande Algomin. Det är gjort av alger och ger en mycket bra näring med makro- och mikronäringsämnen. Det är lätt att dosera och till en början får mina pelargoner det en gång varannan vecka. Under sommaren tycker jag att de behöver näringsvattning varje vecka för att hålla igång blomning och fin bladtillväxt.
(Behöver dina pelargoner planteras om så läs mer här!)

Moderplantorna knubbiga och fina i bakgrunden och sticklingarna i småkrukor.

Av alla sticklingar jag tog blev det bara att jag satte några men som nu börjar komma igång fint i sina lerkrukor. Att jag valde lerkrukor beror på att jag tycker det är så fint men egentligen behålls fukten betydligt bättre och jämnare i plastkrukor så då är det lättare att få sticklingarna att ta sig. På grund av ojämn fukt har också mina sticklingar utvecklats långsamt.
Leran suger åt sig fukt och därför torkar jorden fortare i sådana krukor. Nya lerkrukor eller krukor som stått oanvända kan man med fördel lägga några timmar i blöt så de får suga åt sig vatten. 
Sticklingar är genetiska kopior av moderplantan! Coolt eller hur?

Gödselvattna dina plantor!

Småplantor under tillväxt behöver näring.

När mina sådda småplantor vuxit på sig är det dags för gödselvattning. Efter omplantering då varje liten planta fått var sin kruka och ny planteringsjord behövs inte mer näring än den som finns i jorden ett tag men när det syns att plantorna hämtat sig från omplanteringen (det kan vara jobbigt för en liten planta och dess späda rötter) och kommit igång i tillväxt är det dags att ge mer näring.


På bilden plantor av Cramble cordifolia, stäppkål. En frodigt stor perenn som jag ser fram emot att följa i utvecklingen.

Till gödning använder jag Algomin flytande näring som är ekologisk och gjord av alger. För mig är det viktigt att näringen kommer från en förnybar resurs, är naturlig och ekologisk. Gillar det ordet, ekologisk. Det är verkligen logiskt för ekologin!

I mitt odlingsrum har jag inget rinnande vatten så jag tappar upp vatten i vattenkannor.
Jag tycker det är bra om vattnet får stå ett dygn innan det används så det har rumstemperatur och inte chockar växternas känsliga rötter.


Som filmen visar så blandas jag gödslet lätt med hjälp av den kraftfulla strålen från vattenkannan. Mycket smidigt!
Jag sparar aldrig blandat gödselvatten utan använder det direkt. I gammalt gödselvatten kan det ske en tillväxt av mögel.
Ps. Det här gödslet passar lika bra till inomhusblommor!

Det första krusvinbäret?

Jag har blivit bekant med en äldre dam som bor ett stenkast bort. Hon har många historier från förr då hon bodde på platsen som barn för att sedan flytta tillbaka dit igen som vuxen. Damen har också många minnen av vår gård Bergvik och de som bodde här då. Det är fantastiskt rolig och värdefullt att få höra hennes berättetelser!
På sin tomt har hon en enorm buske av krusvinbär med en speciell historia.
Hon berättade för mig att hennes pappa var trädgårdsmästare och kunnig på växter och ofta förökade dem på olika sätt. Hon berättade också att hennes mamma inte tyckte om svarta vinbär och hennes pappa inte tyckte om krusbär så han och en trädgårdsbekant från Halmstad bestämde sig för att försöka korsa de två sorterna. Båda sorterna ingår i Ribes-släktet och till slut lyckades försöken.


Resultatet blev en enormt stor krusvinbärsbuske med stora svarta bär som mognar i augusti och smakar både svartavinbär och krusbär. Busken mäter flera meter i diameter och är ett par meter hög och växer på samma plats sedan säkert 60 år.

Moderplantan har ordna fina avläggare som bildat småbuskar och några sådana plantor fick jag gräva upp till oss.
Mycket roligt att få dem av henne men lite trixigt var det allt att gräva upp dem på grund av taggarna. 
Krusvinbär finns att köpa i handeln. Kanske kommer de från det här försöket? Jag får forska i det.

Visste du att, om prydnadsgräs

Nu står prydnadsgräsen halmgula och torra och skräpar dessutom en hel del. Men det är precis i sin ordning och snart kommer de igång igen om det inte är en bambu som har blommat…

Prydnadsgräs finns i många olika höjder och utseenden och är perfekta som kombination med andra växter. Dess vajande strån och vippor ger en extra dimension till trädgården och är dessutom snygga hela vintern i frostskrud. Visste du föresten att perenna prydnadsgräs ska klippas ned först nu på våren? Klipps de på hösten riskerar man att vatten tränger ned i de ihåliga stråna och rotsystemet ruttnar så plantan dör. De döda stråna fyller alltså en funktion.
När nya gröna skott tittar upp ur marken i tuvan så är det lagom att klippa bort allt visset.
Vintergröna gräs kan behöva skydd mot den starka vårsolen. Linda juteväv eller så kallad skuggväv runt plantorna så hjälper du dem tills marken tinat och de åter igen kan suga upp vatten.
I dagens Deboras Gröna vill jag tipsa er om några riktigt läckra grässorter!
Titta in på min hemsida för att hitta länkar till de nämna grässorterna.

Miskantus, givna favoriter
Inom miskantusgräsen återfinner vi många av de vanligaste gräsen vi ser i trädgårdar här i Sverige. Miskantus, eller Miscanthus som det heter på latin, får ofta vackra, fluffiga vippor i slutet av sommaren/början av hösten. Miskantus vissnar på hösten och kommer åter på våren.
Lilla ‘Sioux’ blir bara 120cm med vippor som också de går åt rosa.
‘Dronning Ingrid’ blir 140cm med rödtonade vippor. Ett mycket användbart gräs i rabatter och samplanteringar.
Miscathus giganteus, elefantgräs blir uppemot tre meter högt i gynnsamma lägen. Däremot hinner det i regel inte blomma i Sverige innan säsongen är slut. 

Molinia är sirliga gräs
Inom arten Molinia, tåtel, hittar vi sirliga vackra gräs där axen kommer på långa strån som ger gräsen ett fontänliknande utseende. De är härdiga och får fin höstfärg i brungult.
‘Variegata’, brokbladig blåtåtel är ett av de minsta. Vitgrönstrimmiga dekorativa blad och blir med vippor cirka 60cm högt.
‘Karl Foerster’, jättetåtel får gröna blad cirka 80cm hög och med ax 150cm hög.
‘Windspiel’, blir bara 70cm i tuvan men med ax hela två meter hög! En vid bamse, mycket dekorativ.


Bambu prasslar i vinden
Vill du ha ett prasslande gräs så välj bambu. De breda, sammansatta bladen låter härligt i vinden.
Bambu håller sig snyggast om du varje år tar bort några av stammarna ända nere vid marken så ruggen blir lite luftigare.
Det finns många arter av bambu och i Sverige är vintergröna Fargesia vanligast. Sorter av Fargesia blommar efter cirka hundra år och dör efter blomningen. Ibland kan man ha turen att plantan satt fröplantor som lever vidare och då har cirka hundra år på sig att leva.
Vissa sorters bambu sprider sig kraftigt och det är då nödvändigt att gräva ned en ordentlig rotspärr runt plantan.
Phyllostachys nigra, svartbambu får först ljusgröna stammar som sedan övergår i nästan svart. Läcker sort som kan bli uppemot sex meter men är mindre härdig.
Fargesia nitida ‘Jiuzhaigou’, glansbambu är en dekorativ sort vars unga stammar är läckert rödtonade för att sedan övergå mot gult. Sorten bli drygt tre meter hög.
Fargesia ‘Bimbo’, bergsbambu är en låg kompakt sort med ljusgröna blad som bara blir en meter hög.

Prickla småplantor

Nu är det bråda tider i odlingsrummet där mina frösådder står på tillväxt.
Allt har tagit sig fint och just nu i dagarna arbetar jag med att skola om de små plantorna, eller prickla som det heter när man planterar om frösådd.


På bilderna Agastatche, anissisop som var de senaste att planteras om. I det här fallet var några så små att jag satte ihop flera tillsammans i en ny kruka. När de växt på sig kommer även de att planteras var för sig.
Så här fort går det att prickla en planta!
I dagens inlägg i nätmagasinet DAGG berättar jag mer om prickling av plantor och hur jag använder den fiffiga prickepinnen. Med det inlägget kommer jag sluta skriva där och i fortsättningen hittar ni tips och odlingsråd här på hemsida i stället.

Välkommen att följa med i en vår fylld av trädgårdsplanering, föreläsningar, sådder, plantskötsel och iordningställande av en trädgård som just nu är uppgrävd och fylld av jordhögar.

Visste du att, om Galanthus

Visste du att, är en ny serie inlägg som du kommer kunna följa här på hemsidan.
I den får veta lite mer om utvalda växter och först ut är snödroppar.

Visste du att det finns ett namn för dem som är helt sålda på snödroppar och att snödroppar helst ska planteras nu på våren?
I den här texten har jag samlat den info jag skrivit nu och tidigare om de näpna skönheterna.

Vi har fullt med snödroppar i skogsbrynet och trots kyla och nysnö står de oberörda i givakt med snö upp till knäna. Våra är av en vanlig sort vad jag kan se men det är egentligen först när man kommer riktigt nära som man kan upptäcka skillnader.
Av snödroppar finns det väldigt många olika varianter från enkla till fyllda och vita till mer ljusgröna.
Om du också vill ha snödroppar så är det nu och på vårkanten de lättast etablerar sig. Det kallas för att köpa dem ”in The green” när de köps växande i kruka. På hösten finns de också i handeln men då som lökar, vilka är betydligt svårare att etablera.
Passa också på att byta en tuva snödroppar med varandra eller ge bort som present. De är lätta att gräva upp och flytta med varsam hand. Och titta noga, kanske skiljer de sig åt lite grand på olika ställen i trädgården.

Mer om snödroppar
•I England är intresset för snödroppar allra störst och resor dit från Sverige anordnas för att få uppleva den massiva blomningen på plats.
•Snödroppar ”in the green” går att beställa från England via nätet men kom ihåg att det finns många som säljer snödroppar även i Sverige så du inte går över ån efter vatten.
•Det vetenskapliga namnet för snödroppar är Galanthus. Därav har samlare kommit att kallas för galanthofiler.
•Sällsynta snödroppar kan säljas för många tusen kronor styck.

Låna en tuva snödroppar!17619560_1716348721725442_1584928354_nGör som jag och använd dig av an liten planteringsspade och gräv upp en tuva.
Var noga med att få med alla rötter så mår de allra bäst och står stadigt.

17555496_1716347375058910_549804225_n
Plantera lökarna provisoriskt i en kruka och låt vårblommorna pryda inomhus en slag.
Till finaste festdukningen gräver du upp flera tuvor och tar in, så känns det extra lyxigt.
När de blommat över är det bara att återplantera dem i trädgården så kommer de tillbaka nästa år igen.
Den här gamla mässingskannan med porslinshandtag har jag köpt i en secondhand butik för en liten peng. Rar, eller hur?

Omskolning av småplantor

Nu är det trångt bland sådderna och dags att plantera om! De fina små plantorna behöver mer utrymme och får var sin kruka. 

Omplantering är ett kärt besvär som är ganska tidskrävande. Dessutom inser jag att det måste inhandlas fler lysrörsarmaturer och byggas nya hyllor när åtta krukor salviaplantor plötsligt blir 81st(!) omplanterade. Troligen är det både Salvia Caradonna och Salvia officinalis men efersom jag märkt några krukor fel får tiden utvisa det.
Till mina odlingar använder jag helt vanliga lysrör. En odlarvän till mig sa för länge sedan att det går bra och hittills tycker jag att de funkar fint. Ljuset är tänt länge via en timer, 16 timmar/dygn.

Salvia, Nepeta, Agastache, Hyssopus med fler trängs med varandra men de är knubbiga och fina. Förutom nepetorna. De hann ränna iväg lite på höjden innan jag tog ut dem till det svalare odlingsrummet, men de har ändå tagit sig fint.
Orsaken till att jag kan ha dem så pass länge i samma kruka utan att de får näringsbrist beror på att jag fyller såkrukorna med 2/3 vanlig planteringsjord och lägger såjord bara på toppen. Då har fröna näringsfattig jord att gro i och när rötterna utvecklas når de ned i den mer näringsrika planteringsjorden. Dessutom har de blivit gödselvattnade med Algomin när de kommit igång ordentligt.
Men nu behöver de få var sin kruka och fortsätta sin utveckling.
När jag planterar om så gör jag på följande vis:
Jag tar planteringsjord och myllar runt i den med händerna för att ta fördela stora klumpar och ta bort för stora delar bark. 

Jag ställer upp ett helt gäng med småkrukor intill varandra och fyller i planteringsjord i dem. Jag ”öser” över jorden så krukorna fylls med luftig jord utan att packa den.
Sedan tar jag krukan med plantor och håller ena handen över/mellan plantorna och vänder den upp och ned. Några klapp i krukans botten brukar räcka för att jord- och rotklumpen ska lossna. 


Här planterar jag om Salviaplantor.

Försiktigt skingrar jag loss de ömtåliga plantornas rötter från varandra. Det gäller att inte råka trycka ihop de små stjälkarna!
Om plantorna är mycket små är det en god idé att hålla i ett blad när man handskas med dem för att undvika att ta på de små sytrådstunna stjälkarna.


Efter en stund får man upp tempot och så länge allt är förberett kan många plantor skolas om på kort tid. Skola om småplantor kallas också för att prickla.
När plantorna är omplanterade ställer jag dem i ett tråg och vattnar underifrån. Gång på gång lyfter jag på krukorna för att känna om de blivit genomfuktade, annars häller jag på lite mer vatten i tråget.
Orsaken att krukor kan vattnas underifrån beror på något som kallas för kapillärkraft. Mellan de små jordpartiklarna bildas tomrum som små banor och det är i dem som vattnet kommer att sträva uppåt och på så vis blir jorden fuktad.

Nu har plantorna alla förutsättningar för att fortsätta sin utveckling. När jag ser att de kommit igång igen efter omplanteringen gödselvattnar jag dem regelbundet med en svag näringslösning.