28 jun Daggkåpor utan dagg

En perenn med gamla anor som sätter guldkant på rabatten. Kanske visste redan alkemisterna att det inte var dagg i kåpan?

Lättodlad perenn
Jättedaggkåpan är en tacksam perenn som troget kommer tillbaka år från år och har blivit en favorit för många trädgårdsägare. Den trivs både i sol och halvskugga, i fuktiga och något torra lägen, gärna i lerhaltig jord och blir uppemot fyrtio centimeter hög.
Jättedaggkåpan börjar växa tidigt på sommaren och blommar under lång tid med limegröna blommor på stänglar. Anspråkslösa kan de tyckas vid första anblick men blommorna blir ett enastående inslag i buketter och matchar snyggt till många andra färger. 
Jättedaggkåpan är en så kallad vävarväxt som fyller ut och väver samman andra växter i rabatten till en helhet. Där den trivs sprider den sig gärna och täcker in stora ytor. Den går lätt att dela med en vass spade och även små bitar med endast lite rötter växer på sig och blir till fina nya plantor efter omplantering.
Värt att nämnas är att jättedaggkåpan trots sin utbredningsförmåga är lätt att rensa bort och blir inte till ett aggressivt ogräs.

Vetenskapligt namn
Inom släktet daggkåpor finns det många olika arter och genom namnen kan vi få veta mycket. Jättedaggkåpans vetenskapliga namn är Alchenmilla mollis. Mollis betyder mjuk och om du känner på de mjukt ludna bladen så förstår du varför den fått det namnet. Alchemilla kommer från alkemisterna som under medeltiden trodde att droppen i bladens mitt var något speciellt och exklusivt. Så pass att de faktiskt försökte använda det vattnet för att framställa guld. Det gick naturligtvis inte och nu vet vi bättre, men där av finns det namnet kvar.

Daggkåpa men inte dagg
Daggkåpans blad är mattgröna, skålformade med veckade kanter och kan på morgonen ha en vattendroppe i bladets mitt som glänser likt kristall i solens strålar.
Troligen antog man förr att vattnet som samlas i daggkåpans blad är dagg men kommer sig av att det utsöndras vatten utmed bladens överkanter när temperatur och luftfuktighet skiftar mellan natt och dag. Vattnet rinner sedan ned till bladets mitt och den företeelsen kallas för guttation och inte dagg.
Den vanliga daggkåpa, Alchemilla vulgaris, växer fritt ute i naturen och var förr vanlig vid färgning av garn där den gav en grön färg. Den kallades även för ”kvinnans bästa vän” inom naturmedicin då den verkar sammandragande och kan hjälpa vid kraftiga menstruationer vilket gör att gravida bör undvika intag av den.

När jag var liten brukade jag göra små harpor av daggkåpa genom att dra de tunna ledningstrådarna som finns inuti bladets stjälk upp emot bladet och sedan sno dem runt stjälken. Ett tålamodskrävande men trevligt naturpyssel för barn.

Fjällkåpa, Alchemilla alpina, har djupt flikade blad med silverskimrande kanter. Den blir knappt tjugo centimeter och trivs i stenpartier.