En Grålle till mig tack:)

Jag har snöat in på det här med ängar!
Visst är det så att det man ägnar mycket uppmärksamhet
också verkar poppa upp överallt?

Det är som när man önskar sig ett par röda skor,
då ser man massa människor med röda skor både här och var.
Eller när man väntar barn och har en ivrig väntanlängtan,
ja då är det minsann bebisar och barnvagnar vart än man ser!
Ungefär detta verkar nu vara faktum för mig vad gäller ängar.
De finns helt plötsligt mitt framför näsan på mig.
Det började med tankar inom ämnet inför en krönika
jag skrev för Falkenbergs Posten den 9e augusti,
som ni kan hitta som blogginlägg, samma datum, i kalendern till höger.

Jag hälsade på hos min vän och före detta kollega
Anders Gustafsson, som arbetar med kulturvård.
Han visade hur han slår och sköter en äng.

Det var den dagen en lie inte längre bara var en lie,

utan en orv (skaftet) med knaggen (handtagen) och en lie till skär…
Ja man lär sig något nytt hela tiden.

Det var på en plats långt från stadens ljud, med fantastiska vyer!

Ängsblommorna fanns runt mig.
Vackra etsade de fast sig i mitt inre.

Så enkla men än dock så viktiga för hela jorden!
Från den dagen kommer jag alltid se på ängar med nya ögon.
Ett viktigt arv att bevara för jordens mångfald.

Och ”Grållen”, en sån vill jag ha!
Tänk att en traktor kan vara så fin:)
Tror jag skulle passa riktigt bra som månskensbonde:)