02 okt En hotad gigant

Veckans Deboras Gröna i Falkenbergs posten handlar om de stora hästkastanjeträden som är självklara inslag i vår natur men frågan är om de är varaktiga?

Stor och mäktig med en härligt skrovlig bark står hästkastanjen nu i höstskrud.
De gröna sammansatta bladen har blivit övervägande bruna och kastanjerna har börjat falla.
Eller skulle man snarare kalla det för att de fälls likt bomber på intet ont anande? Det känns riktigt ordentligt att få en av de gigantiska, hårda, taggiga frukterna i huvudet.
Inuti höljet döljer sig den mest perfekta brunglänsande frukten som ibland består av två delar.
Ett vagt minne finns hur hästkastanjen såg ut i våras med sina stora, blanka, klibbiga knoppar, och i försommarskrud med friskt klargröna blad och sina stora vita toppiga blomställningar. Förtrollande vackra är de med varje blomma som ett gap med rödtonad botten eller kanske den rödblommande sorten där hela klasen är lysande rosaröd.
På senare tid har tyvärr hästkastanjer drabbats av en del olika angrepp såsom svamp, insekter och bakteriella infektioner. I vissa länder avråder man helt från nyplantering av hästkastanj men så utbrett och allvarligt har det hittills inte blivit i Sverige utan träden säljs som vanligt. Vi får hoppas att dessa stora giganter kommer att fortsätta finnas som pampiga inslag i vår miljö även i framtiden.

Namnet
Aesculus hippocastanum är hästkastanjens vetenskapliga namn. Aesculus betyder matek och ätbar och namnet hippocastanum kommer från hippo som betyder häst och castanon som betyder kastanj.
Frukterna är giftiga för oss människor men troligen kommer namnet sig av att hästar kan äta och bryta ned frukterna och att fröna liknar de äkta ätbara kastanjerna.

Trädets välmående
Det här blir ett ymnigt träd på dryga tjugo meter som vill växa i näringsrik kraftig jord med god tillgång till fukt. Det trivs bäst att växa på soliga platser och blir snyggast av ingen eller liten beskärning.
Sorten Aesculus x hemiacantha ’Tor Nitzelius’ är snarlik grundsorten och har visat sig vara mer motståndskraftig mot kastanjebladbränna. Bladbrännan beror på en svamp och syns som bruna fläckar i slutet av säsongen. Bränn om möjligt nedfallna blad på hösten så sporer inte ligger kvar och smittar nya blad nästa år.

Krönikan i sitt originalutförande återfinns på Falkenbergs Posten.