Det är inte alla förunnat att ha ett gammalt päronträd på tomten. Vi hade ett härligt stort som måste varit mycket gammalt. Sådana gamla träd vill jag värna om men här fanns tyvärr ingen annan utväg än att såga ned det.
Nu på försommaren märkte vi hur myrorna från en myrstack på grannens tomt skapat sig en Autobahn via vår mur, över uteplatsen och vidare mot skogen. Det var inte det lämpligaste promenadstråk de hittat på och vi antog att de ville till vår skog för att hämta material och föda till stacken.
Trädet hade ett märkligt utseende och fick päron flera meter upp men trots det gillade jag det och ville gärna ha det kvar. De spöklika utåtsträvande kala grenarna kom sig av att murgröna hade klättrat upp i trädet och vuxit där så länge att det nått sitt adulta stadie. Det betyder att murgrönan är ”vuxen” och slutar klättra för att i stället växa utåt från trädet som en buske och sätter då blom.
På det här trädet syntes det som om murgrönans stammar en gång gått av eller sågats av nedtill och efter det lär den adulta buskiga delen dött men grenarna var kvar.
Men nu var ju som sagt trädet minerat av myror och med tanke på dess höga höjd och att kronan växte starkt åt ett håll vågade vi inte ha det kvar i trädgården om det skulle råka välta.
Trädet sågades ned och mycket arbete blev det med att få bort allt material till olika högar.
En för ved att klyva, en för ris som ska flisas och det minsta till komposten.
