19 feb Dax att så

Med ett leende minns jag den första gången jag ville pröva att så något lite svårare än morötter och sallat och plockade då frön från en ros som växte i rabatten. Sådde dem i en blandning av blomjord och sand från barnens sandlåda. Med spänd förväntan tittade jag i krukan dag efter dag och glädjen var stor när det sköt upp två gröna rara blad. De första bladen som kommer upp kallas hjärtblad och är i regel inte speciellt avslöjande för sorten i sig utan fungerar som en generator för att ge den energi och start som växten behöver.
Sedan växte karaktärsbladen fram och jag funderade på om en ros verkligen kunde se ut så.
Väntade och såg ytterligare blad komma, men inte liknade de någon ros jag sett i varje fall.
När plantan nådde en decimeter insåg jag att det som kommit upp var en lönn och alls ingen späd liten ros. Vid sandlådan växte två rejäla lönnar och ett frö hade följt med in och grott tacksamt av min omsorg och fina jordblandning.
Det blev ingen ros men sådden kändes märkligt nog ändå mycket lyckad.
Lönnen fick leva vidare och blev ett skötebarn och trots att självsådda lönnar växte kring hela tomtgränsen så var det något speciellt med den jag hade sått själv.

Ljusgroende frön
Frön som inte behöver täckas med jord kallas ljusgroende och sås på ytan.
På marknaden finns ett material som heter Perlit. Detta kan strös över fröna och släpper igenom ljus samtidigt som det hjälper till att hålla sådden fuktig.
Lägg gärna en genomskinlig plast över sådden tills den grott men låt luft komma in från sidorna så sådden inte möglar.

Mörkergroende
Frön som behöver ha ett lager jord över sig kallas mörkergroende.
Det är mycket olika hur djupt de vill sås så kolla odlingsanvisning för respektive frö.
Större frön som till exempel melon gör jag hål för med baksidan av en kaffesked och stoppar ned.
En del gror bäst om man också lägger en bit kartong över krukan så det blir riktigt mörkt.
Se till att det kommer in luft.

Krönikan i sitt originalutförande återfinns på Falkenbergs Posten.