07 dec Det årliga pepparkaksbaket
Så har det då gått av stapeln, det årliga pepparkaksbaket:)
Man kan kanske undra hur pepparkaksbakande stämmer i en familj
där vi försöker minimera vårt intag av raffinerat socker?
Det går alldeles utmärkt! Just den dagen är deg, kristyr, nonstop
och de färdig bakade pepparkakor helt tillåtet tillåtet och efter den dagen
smakar de inte heller lika gott och pepparkakshuset blir ståendes tills det
samlat damm runt den 20e knut så det vill ingen heller äta upp.
Och det är härligt tycker jag att få kavla, trycka och skapa med barnen!
Vi har det toppenmysigt i pepparkaksdoften som lägger sig som en tung söt parfym
i hela hemmet. I år blev det något okonventionellt, i våra mått mätt,
då det beslutades att vi inte skulle tillverka något pepparkakshus.
Varje år brukar ett sådant byggas efter egen design och om sanningen ska fram
så brukar det nog vara mest för mitt eget höga nöjes skull som det byggs.
Jag gillar att rita och klura på arkitekturen, passa ugnen och fort fort efter gräddningen
rätta till delarna för att de över huvudtaget ska kunna fogas samman, garnera med kristyr
i kruledutter och självklart infoga nonstop på taket (har kommit på att det går lättast och
blir snyggast om det görs när bitarna ligger plant) limma med smält socker
som rinner ned på fingrarna och fastnar på spisen, sätta vackra gelatinblad som fönster så prinsessan i mig får sitt lystmäte av de vackra fönstren:) och till sist fixa trixa och
göra om och om den lilla men viktiga skorstenen som sällan är så lätt
att få på plats som man kan tro.
(Klicka HÄR för att se fjolårets pepparkakshus:)
Men i år så bestämde jag mig för att ge barnen den tiden
så stället blev det ett enkelt hus, gjort av en husform som ena dottern tillverkat
vid en julskyltningsdag på Falkenbergs Museum för några år sedan:)
Men jag kan tro att det här huset inte kommer hinna samla damm;)
No Comments